♫ Maria & Filippa

KRÅKÖN. -DEL TVÅ.

-          Hannes, vad gör du uppe såhär mitt i natten? frågade Mattias.

Men hannes svarade inte utan signalerade istället att han skulle dra på sig jackan och följa efter honom. Mattias reste sig upp och smög ut ur tältet och börjar gå efter Hannes som redan gått iväg mot skogen.

Det är mörkt, näst intill kolsvart men månen lyser, som en strimma ljus i mörkret. Vågorna slår mot stupet och vinden rör om i skogen.

Låga ljud av kvistar som knäcks och pojkarnas röster som viskar till varandra är det enda som hörs när de kommer längre in på ön, in i den uråldriga skogen.

-          Vet du var vi är på väg? Frågade Mattias. Berätta nu för mig, var är vi på väg?

-          Ta det lugnt, du ska få se, titta! Vi är strax framme! Svarade Hannes.

Och visst, bland träden började de nu skymta en stor mur. Den är mörkt grå och mycket gammal, vinden visade spår av att slipat muren i många år.

-          Har du sett den här muren tidigare? frågade Hannes och när Mattias skakade på huvudet frånvarande svarade Hannes själv på frågan. Den användes under andra världskriget, den går runt hela öns mittpunkt och användes som första försvarspunkt i den marina styrkan som hade som uppgift att skjuta ner större fartyg och ubåtar… Och ibland kan man fortfarande höra skotten vina genom skogen, ut mot sina mål som numera ligger på havets botten.

-          Sluta Hannes, du försöker bara skrämma upp mig, nu tar vi oss över muren och ser vad som finns på insidan istället, sade Mattias.

De hittade ett träd med kvistar på lagom avstånd, det enda jobbiga var att trädet inte stod önskvärt nära muren utan de skulle behöva balansera långt ut på en gren för att komma över på muren.

Mattias gick närmare för att undersöka trädet och ansåg trädet godkänt för en klättring upp till grenen som skulle leda dem över till muren. Han klättrade upp till grenen och insåg att den smalnade av snabbt, ungefär en meter ut såg den stabil ut, men den sista metern gick den snabbt från en stabbig gren till en kvists storlek.

-          Jag kommer upp till dig nu, så stanna där du är, viskade Hannes. Men Hannes själv hade ingen idé på att stanna när han kom upp till Mattias, för Hannes ville själv komma först över till muren.

Så när Hannes kom upp till Mattias kravlade han upp på grenen och utan att titta började han sedan gå ut på grenen, och med ett stort kliv hoppade han över till muren, utan att fundera över hur han sedan skulle ta sig tillbaka till grenen och säkerheten när de undersökt murens insida. Och definitivt utan att inse vad det var han såg på andra sidan muren.

-          Vad tusan gör du Hannes! Hur satan ska du komma tillbaka hit sedan hade du tänkt? Undrade Mattias viskandes.

Men Hannes hann inte svara utan drogs ner på andra sidan muren och det sista Mattias hörde Hannes säga var ”Spring tillbaka till Sophie, Mattias, vad du än gör försök inte hoppa över till muren!”